Skulle följa med Elin och Sandra på träning i Ånge. På E14 rasslar det till och sen ser vi däcket flyga förbi oss och studsa in mot skogen. Stannade transporten, leta rätt på varningstriangel, leta rätt på däcket, ringa efter hjälp osv. Vi hade alltså tappat ett av däcken till transporten! Hur är det ens möjligt? Jävla tur att det var ett boogiesläp, annars hade vi vält och tappat ut hästarna över hela vägen. Precis när vi håller på att fixa det sista och ska till att åka vidare ringer min granne och berättar att mina hästar är på rymmen. Stressat ihjäl mig och nu mår jag illa och har ont i huvudet. På vägen hem såg jag min första vilda björn, men var för stressad för att stanna.

För några år sedan blev grannarnas tre kvigor (av rasen Highland catle) rädda och flydde till skogs eftersom en jakthund misstagit dom för älgar. Dom hade inte hunnit bli hemmastadda och visste inte vart hem var, så därför blev dom i skogen någon vecka eller så. Självklart höll vi ögonen öppna, lärde min dotter att locka på kor, på samma sätt som min farmor lärde mig - koossera koossera, ska man sjungropa. Vi tränade lite på det och Nelly stod på balkongen och lockade. Nästa gång jag gick förbi fönstret såg jag - en ko - stå på gårdsplanen! Överförtjust dotter. Och vilken chock!