Man mår som man förtjänar och det är därför jag har migrän idag, och Petter går på bete en månad.

Idag har jag varit nervös, stressad och riktigt arg. Jag har skällt ut folk jag inte känner, blivit jagad av arga tanter och omnämnd som oresonlig. Kan i alla fall meddela att Petter skötte sig utmärkt.

Så här fin blev min högra fot när Artur bestämde sig för att använda den som språngbräda i en skyggning, får väl vara glad att det inte var Petter, som väger sådär 500 kilo mer.

Nu har  han slutat hostat, men däremot inte gått ordentligt på typ tre veckor. Barfota eftersom  han ska på bete till helgen, och ömfotad. Ingen bra paddok (massor av stora stenar som gör ont att gå på) och ingen bra sadel. Då känns det inte så himla kul att rida. Ingen mening att sätta igång något alltså, men ändå inte ställa av eftersom jag ska på sadelprovning till helgen. Noll insiration. Noll lust. Noll ork. Detsamma gäller för övrigt även Petter.

Köpte för ett tag sedan en begagnad moped till den snart 15-åriga sonen, och var häromdagen iväg till säljande företag för att  hämta ägarbeviset, vilket jag fick. Några timmar senare hade då gubben ärende till samma företag, gick in och sa att han skulle hämta ägarbeviset till moppen. "Det fick din fru för några timmar sedan." Gubben gjorde sin mest oförstående min och sa "menar du den där lilla rödhåriga?" Och ja, det menade han ju. "Men det är ju inte min fru!"