Det är nu man ska göra nya mål i livet, eller fortsätta på dom gamla fast med högre växel. Jag hoppas att min kropp (fibromyalgin) inte förstör alltför mycket. Mina mål för 2013 fortsätter där 2012 tog slut. Vi jobbar vidare med Petters galopp, takt och tempo. Hoppas kunna tävla någon, eller ett par gånger i vår/sommar/höst. När det gäller bönan undrar jag om hon faktiskt kommer att vara redo för en LC innan 2013 års säsong är slut. Ska ta med henne till ridskolan regelbundet så att hon får mer framåtbjudning i ridhuset, och att hon blir stadigare därinne. Petter ska jag också ta med dit varje vecka för duvning. Det är så himla roligt när man känner att det går framåt, och det har det gjort under hösten/vintern. Jag hoppas att Oväder får en bra ägare som gillar henne lika mycket som jag. Men sen får man ju inte vara rädd att ändra på målen, om det blir skador på häst eller ryttare, eller att det tar längre tid än man tänkt. Pga min sjukdom måste jag ju ibland bara strunta i ridning, och bara ligga till sängs. Det är så det är, och det är med i min beräkning. Men mål vill jag ha, sen att det tar lite längre tid än det normalt skulle göra.. det är bara att ta. Jag har ingen brådska. Ser hellre att jag och hästarna håller sig vid gott humör. Jag hoppas att ni får ett jättebra 2013 och att ni får vara med om en massa roliga saker.

God julmat och annat snarr från morgon till kväll, men nu är det nog. Nu är det det här som gäller.

att jag hade stoppat zombisar i kartonger och lagt under sängen. I den ena kartongen var det fyra söta kattungar och i den stora kartongen låg det en lång farbror som ville ha kaffe. Dottern kontrade med att hon drömde att hon hade humlor i munnen. Såhär fin var inte min zombie, då hade jag väl lagt honom i sängen istället för under den.

..som ska överlista en hela tiden. Först öppnades boxdörrar, hagöppningar (med rep) och nu grinden. Den här har hon nu alltså lärt sig att öppna. Petter det lilla hjärtat stod snällt kvar i hagen.

Mitt motdrag var att göra såhär

Så nu får vi se hur länge det håller. Kampen fortsätter!

Idag är det min 47:e födelsedag. Det känns bra att fylla år även fast siffrorna inte stämmer överens med huvudet. Huvudet är ungt, sådär trettio år till vardags och tolv till fest. Tänk så många misstag jag gjort under dom åren, och så mycket jag har lärt mig, för det är i alla fall sant - man blir klokare med åren. Ha en bra dag - nu ska jag gå och leta rätt på mina hästar som har sprängt grinden.

var vi över till grannarna för att åka pulka, de vuxna åkte mer och skrek högre än barnen.

Söta får har dom också

Hos oss får alla djur vara i sängen, om dom får plats. När vi hade vår varghund Gösta blev det trångt, särskilt som båda barnen också sov i vår säng på den tiden. Nu är hundarna små så det är inget problem med plats. Bebis är så söt när hon kommer in efter en promenad för då rullar hon sig i sängen och blir alldeles "stökig" i håret.

Prinsess-Malin var också med

Känns som om det inte finns något annat att göra än att äta och titta på film, precis så som det brukar när det är någon dag efter jul, ganska skönt faktiskt då det annars är så många måsten. Nu är det sovmorgon varje morgon (när hästarna går ute), ingen ridning eftersom dom vilar, inga läxor för ungarna då dom har lov, man behöver inte ens gå ut och hämta posten. Men med ett gäng filmer har vi i alla fall något att roa oss med på kvällarna. Igår blev det återvinning av den superba filmen Independence day, den är så patriotisk att man fan blir amerikan när man ser den, vilken glöd och kämparglädje!

Hästarna fick komma in över natten så att jag fick borsta igenom dom och klia dom lite bakom öronen (som båda gillar). Kissen var så kelsjuk att han följde med in i boxarna där jag höll på. Petter är så snäll och go och gillar att mysa med kisse, bönan däremot fick han visa klorna för då envisas med att nyp/bita honom.