Kom fram till stockholm tidigt på morgonen eftersom vi åkte nattåg upp. Vi åkte till mamma där vi sov en stund tills det blev dags att röra på sig. Jag till globen och dotter och mamma till ett shoppingcenter. Stockholm var kallt med sina -10, det är så fuktigt där att det känns kallare än -20 här hemma. dressyren började med att unga (vuxna) ryttare red äldre erfarna hästar vilket verkligen gladde mig och gjorde mig ännu mer motiverad - det såg inte särskilt bra ut, det är alltså ok att göra lite missar här och där i början. Jamen dåså, vad är det jag är orolig för. Skit samma om Petter sparkar sig runt galoppdelen, det måste ju vara helt ok i en lätt B-klass om det är ok att grand prix-hästarna flamsar lite. Så skönt! Därefter var det erfarna ryttare på oerfarna unghästar, vilket såg bättre ut än tvärtom faktiskt. Så fina unghästar. På prisutdelningen stod de äldre hästarna på en sida och de unga på andra sidan, och vilka var det som stod still som små ljus - jo, unghästarna.

Ja sen stod det clinic med Patrik Kittel på schemat. Han kom inridande på en fux, men inte en av hans egna, utan en lånad. Den var jättestressad och Patrik fick lägga om planen lite. Men det han ville ha sagt var i alla fall att alla kan rida en grand prix, bara man vill och tränar tillräckligt mycket. Det är viktigt att alltid vara hungrig på att lära sig, att leka med hästen - lite sluta där, samling, ökning, galoppombyten och sen sa han att han nästan aldrig red på volten utan mest på rakt spår och inte längs fyrkanten, utan kvartslinjer och lite hur som helst. Det viktiga var att hästen lyssnade, gick att korta direkt, öka direkt. Det var så otroligt kul, publiken reste sig och applåderade honom. Så duktig!

Bilder från fredagen.

Det är så himla mäktigt att sitta där och låta sig försrtrollas..

Ja, jag och dottern var på tåget som spårade ur i Stöde utanför Sundsvall. Vi låg i vagnen närmast de två som spårade ur så man kan ju lugnt säga att vi hade turen med oss. Resan började med två timmars försening för att det var något fel på en av vagnarna och vagnbytet var inte klart förren ett på natten. Klockan sex spårade tåget ur, precis vid tågstationen i Stöde som tur var. Vill inte tänka på vad som hade hänt om han kört fortare, vilket han hade gjort om vi inte precis skulle passera en perrong, då hade nog fler vagnar rykt och dessutom hade räddningsarbetet blivit svårare om vi hade stått mitt i skogen. Det var ingen ström på tåget så vi frös väldigt. Klockan sju fick vi veta vad som hade hänt. De som var i vagnarna som välte evakuerades till en syltfabrik, medan vi andra fick vara kvar på tåget och frysa till klockan elva eller så. Snacka om att vi ville ha något att äta, värme och toaletter. Eftersom det inte var någon ström på tåget gick det inte att spola så det såg nog så mysigt ut på toaletterna. Först sa dom till alla att det stod en buss och väntade, men i den fick inte vi plats, så tillbaks till tåget igen för att vänta på nästa. Typ sex timmar försent kom vi till Bräcke, och därifrån med bil, hem. Fryser fortfarande och har inte tagit av mig jackan och extratröjan ännu. Hästarna ser ut att må bra och har nog inte saknat mig lika mycket som jag har saknat dom. Har fått så mycket insperation under globenvistelsen. Speciellt av Patrik Kittel som jag tror att jag har blivit kär i, han ser så glad ut jämt. Jag var på hans clinik på fredagen då han red en kompis häst och pratade om att ALLA kan rida en grand prix, det är viljan som är det avgörande och där tänker jag ta honom på orden. Jag vill. Kan ju nämna att han gick förbi mig endast en halv meter ifrån, hade jag inte blivit så överraskad hade jag nog burit in honom på damernas. Mer information om globen, och några (säkert) dåliga bilder kommer så snart jag har tinat upp.