Väldigt trött och funderade allvarligt på att åka hem till mamma och sova istället för att se dressyren. Det bjöds på dressyr till musik. När det stämmer är det magiskt och det var det med Minna, Tinne och Patrik. Stort plus till Minna som red till Queen och till Patrik som red till Billy Idol, resten tyckte jag hade valt hissmusik som inte alls talade till mig.

När man sitter där på läktaren och ser den ena fina hästen efter den andra tänker man; vilka har råd med sådana hästar. Det är ju inte vanliga dödliga i alla fall. Därför är det så extra roligt när man får veta att det är ryttaren som ägen hästen, då kan man gissa att personen haft hästen sedan den var pytte och inte värd lika mycket, och att dom kämpat på och gjort allt jobbet själv, sådant gillar jag.

Men allvarligt, är det inte dags att få se en udda häst i globens dressyrtävlingar. Det är ju bara hästar med guldkantade stammar. Förra året var där i och för sig en frieser, men mer udda än så. Jag skulle vilja se en welsch cob (såklart jag vill) klå dom blåblodiga varmbloden, det vore något.

filmerna är från lördagen

var inte så kul som jag ville, så fullt med folk att jag inte hade ro att titta och klämma på grejor, det var mer rycka åt sig och fly, men lite fick jag tag i.

Uppe med tuppen för att kunna vara på globen vid nio. Efter domarceremonin var det ponnykur (vet inte hur man får till prickarna ovanför u:et) och det var så fantastiskt roligt att se, dom var så fantastiskt duktiga och ponnyerna var så läckra, alla såg ut som halvblod modell mindre. Jag har lättare att relatera till ponnydressyren eftersom det är min storlek på häst, jag kommer ju aldrig att rida en 170 cm hög häst i någon tävling direkt. Ett stort plus till ponnyryttarna som faktiskt hade BRA musik till, det blir bra mycket mäktigare att se på än när det är "hissmusik". På prisutdelningen chockade jag mig själv när jag faktiskt blev så rörd att tårarna rann.