Igår fick Bönan följa med till paddoken för första gången och hon skötte sig så fantastiskt bra. Skrittade fram på spåret, gjorde en volt (upptrampad av Petter) och det gick också bra. Hon har blivit väldigt stoig på sista tiden och lägger bak öronen när jag lägger till skänkeln, sparkar bakut när jag envisas, låtsas inte om det utan berömmer jättemycket när hon gör rätt. Vi travade till och med på långsidorna. Sen klev jag av, för jag ville sluta när hon var glad och duktig. Kort pass (max 10 min) men mycket uträttat. Tänk om det faktiskt är så att hon blir tävlingsklar före Petter, som blir till en tiger i paddoken, hoppar jämfota och slingrar sig.