så skulle jag vilja göra det här någon gång innan jag dör.

tänk känslan..
 

blir det globen igen, dottern får följa med och shoppa med momma; nu har vi gjort det två år i rad och det börjar bli tradition och faktiskt enda gången på året då jag lämnar hästarna och åker bort. Det är verkligen välbehövligt, minisemester utan måsten, äta god mat som inte finns runt hörnet i bräcke. Jo, det finns en thai men inte dom rätterna som fanns i stockholm, och det var mer smak; det brände i munnen. Köpa sushi och ta med hem - guld för mig. Och shoppingen - måste spara till nästa år så att jag kan shoppa lite på mässan, har dock VÄLDIGT svårt för folksamlingar och kan inte slappna av när folk trycker på en från alla håll, då ser jag inte varorna och går därifrån tomhänt.

filmerna är från lördagen

Idag står ridning på schemat, men termometern visar på -23 och jag brukar dra gränsen vid -20. Hoppas det blir något mildare mitt på dagen så att jag kan kravla mig upp på ryggen och dra en repa. Jag har ju så mycket vilja i mig nu efter globenbesöket.

Väldigt trött och funderade allvarligt på att åka hem till mamma och sova istället för att se dressyren. Det bjöds på dressyr till musik. När det stämmer är det magiskt och det var det med Minna, Tinne och Patrik. Stort plus till Minna som red till Queen och till Patrik som red till Billy Idol, resten tyckte jag hade valt hissmusik som inte alls talade till mig.

När man sitter där på läktaren och ser den ena fina hästen efter den andra tänker man; vilka har råd med sådana hästar. Det är ju inte vanliga dödliga i alla fall. Därför är det så extra roligt när man får veta att det är ryttaren som ägen hästen, då kan man gissa att personen haft hästen sedan den var pytte och inte värd lika mycket, och att dom kämpat på och gjort allt jobbet själv, sådant gillar jag.

Men allvarligt, är det inte dags att få se en udda häst i globens dressyrtävlingar. Det är ju bara hästar med guldkantade stammar. Förra året var där i och för sig en frieser, men mer udda än så. Jag skulle vilja se en welsch cob (såklart jag vill) klå dom blåblodiga varmbloden, det vore något.

filmerna är från lördagen

var inte så kul som jag ville, så fullt med folk att jag inte hade ro att titta och klämma på grejor, det var mer rycka åt sig och fly, men lite fick jag tag i.

Uppe med tuppen för att kunna vara på globen vid nio. Efter domarceremonin var det ponnykur (vet inte hur man får till prickarna ovanför u:et) och det var så fantastiskt roligt att se, dom var så fantastiskt duktiga och ponnyerna var så läckra, alla såg ut som halvblod modell mindre. Jag har lättare att relatera till ponnydressyren eftersom det är min storlek på häst, jag kommer ju aldrig att rida en 170 cm hög häst i någon tävling direkt. Ett stort plus till ponnyryttarna som faktiskt hade BRA musik till, det blir bra mycket mäktigare att se på än när det är "hissmusik". På prisutdelningen chockade jag mig själv när jag faktiskt blev så rörd att tårarna rann.

Kom fram till stockholm tidigt på morgonen eftersom vi åkte nattåg upp. Vi åkte till mamma där vi sov en stund tills det blev dags att röra på sig. Jag till globen och dotter och mamma till ett shoppingcenter. Stockholm var kallt med sina -10, det är så fuktigt där att det känns kallare än -20 här hemma. dressyren började med att unga (vuxna) ryttare red äldre erfarna hästar vilket verkligen gladde mig och gjorde mig ännu mer motiverad - det såg inte särskilt bra ut, det är alltså ok att göra lite missar här och där i början. Jamen dåså, vad är det jag är orolig för. Skit samma om Petter sparkar sig runt galoppdelen, det måste ju vara helt ok i en lätt B-klass om det är ok att grand prix-hästarna flamsar lite. Så skönt! Därefter var det erfarna ryttare på oerfarna unghästar, vilket såg bättre ut än tvärtom faktiskt. Så fina unghästar. På prisutdelningen stod de äldre hästarna på en sida och de unga på andra sidan, och vilka var det som stod still som små ljus - jo, unghästarna.

Ja sen stod det clinic med Patrik Kittel på schemat. Han kom inridande på en fux, men inte en av hans egna, utan en lånad. Den var jättestressad och Patrik fick lägga om planen lite. Men det han ville ha sagt var i alla fall att alla kan rida en grand prix, bara man vill och tränar tillräckligt mycket. Det är viktigt att alltid vara hungrig på att lära sig, att leka med hästen - lite sluta där, samling, ökning, galoppombyten och sen sa han att han nästan aldrig red på volten utan mest på rakt spår och inte längs fyrkanten, utan kvartslinjer och lite hur som helst. Det viktiga var att hästen lyssnade, gick att korta direkt, öka direkt. Det var så otroligt kul, publiken reste sig och applåderade honom. Så duktig!

Bilder från fredagen.

Det är så himla mäktigt att sitta där och låta sig försrtrollas..

Ja, jag och dottern var på tåget som spårade ur i Stöde utanför Sundsvall. Vi låg i vagnen närmast de två som spårade ur så man kan ju lugnt säga att vi hade turen med oss. Resan började med två timmars försening för att det var något fel på en av vagnarna och vagnbytet var inte klart förren ett på natten. Klockan sex spårade tåget ur, precis vid tågstationen i Stöde som tur var. Vill inte tänka på vad som hade hänt om han kört fortare, vilket han hade gjort om vi inte precis skulle passera en perrong, då hade nog fler vagnar rykt och dessutom hade räddningsarbetet blivit svårare om vi hade stått mitt i skogen. Det var ingen ström på tåget så vi frös väldigt. Klockan sju fick vi veta vad som hade hänt. De som var i vagnarna som välte evakuerades till en syltfabrik, medan vi andra fick vara kvar på tåget och frysa till klockan elva eller så. Snacka om att vi ville ha något att äta, värme och toaletter. Eftersom det inte var någon ström på tåget gick det inte att spola så det såg nog så mysigt ut på toaletterna. Först sa dom till alla att det stod en buss och väntade, men i den fick inte vi plats, så tillbaks till tåget igen för att vänta på nästa. Typ sex timmar försent kom vi till Bräcke, och därifrån med bil, hem. Fryser fortfarande och har inte tagit av mig jackan och extratröjan ännu. Hästarna ser ut att må bra och har nog inte saknat mig lika mycket som jag har saknat dom. Har fått så mycket insperation under globenvistelsen. Speciellt av Patrik Kittel som jag tror att jag har blivit kär i, han ser så glad ut jämt. Jag var på hans clinik på fredagen då han red en kompis häst och pratade om att ALLA kan rida en grand prix, det är viljan som är det avgörande och där tänker jag ta honom på orden. Jag vill. Kan ju nämna att han gick förbi mig endast en halv meter ifrån, hade jag inte blivit så överraskad hade jag nog burit in honom på damernas. Mer information om globen, och några (säkert) dåliga bilder kommer så snart jag har tinat upp.