Nu när bönan går på tygeln (äntligen) har jag börjat jobba med tempoväxlingar och övergångar med bibehållen form. Galoppfattningarna behöver tränas, det tar några steg innan hon börjar. Det märks på mina hästar att galoppen är den gångart jag gillar sämst, och då också tränar minst på. I övrigt är hon rätt spänd och tittig ute, svår att nå, men när hon lyssnar är det mycket bättre än innan sommaren. Sadeln sitter på plats nu med en fårskinnspad och vi ser fram emot att börja åka till ridhuset och träna. Där finns det ju inga läskiga björnar, järvar, kor, får, höns, hundar, älgar, rådjur, stenar, stockar och annat obehagligt.