Vänjer in hästarna på bete, en timme första dagen, två timmar andra dagen osv. Har man hästar med känslig mage så har man, fast man ska ju även göra det på friska hästar också. Det var svårt att ta kort på Artur eftersom han inte var still så mycket. En sak jag tänkte på var att Petter har blivit så mycket maffigare sedan förra sommaren.

                            Det syns väl att han ska bli dressyrponny när han blir stor      

tycker att bönan blir mer och mer lik Molly

Inatt har jag delat säng med en mörkhårig främling med den mjukaste mustasch man kan tänka sig. Vi låg sked hela natten och nu är jag kär...

Vi välkomnar Humlan Agda till vår familj!

När Bebis mötte Humlan var det som "ja, men är det där hon är, som jag har undrat var hon var". Hon gick fram och försökte bära iväg Humlan i nackskinnet, för det var ju hennes valp. Humlan blev rädd och pep till, Bebis släppte förskräckt och förstod inte varför hon blev rädd. Nu försöker hon inte bära henne längre, men håller uppsikt och skyddar som en riktig mamma. Doris är lite läskig, men hon är ju så stooor.

Igår passade jag Elins sötkorvar medan hon red. En tvilling i vagnen, lekandes tittut, andra tvillingen i knät och storebror i en stol som välte bakåt inte mindre än två gånger. Tur att man har snabba reaktioner! Tur också att jag inte längre är i barnafödande ålder. På kvällen firade vi nationaldagen med lite grillat, vilket är gott alla dagar i veckan. Satt på varsin stol och njöt av utsikten.

När jag sadlat/tränsat och gått iväg en bit (ej satt mig upp) såg jag att Petter snorade. Verkade inte må dåligt på något annat sätt utan var framåt och pigg. Travade lite, och då hostade han. Vände hem, hade inte kommit så långt ändå. Ingen feber. Får hålla koll på det.

Inte totalt däckad idag, så tog ut bönan på en sväng och fan så mycket roligare det är att rida när hon går på tygeln hela tiden. Inget bråk bara mjuk och fin.

Sjuk är det inte ofta jag är (med feber och hela paketet alltså) men så är det nu. Dottern fyller 13 idag också (hurra!) och så blåser det kalla vindar. Har inte ridit sedan i lördags och då var det väldigt korta pass. Får så dåligt samvete när jag inte kan motionera dom, orkar inte ens longera, eller ens ta en skrittur. Jag vet att dom inte dör av det men jag känner mig stressad å deras vägnar.

Inatt har man inte sovit särskilt, är spöken aktivare på sommaren? Man har märkt av dom mer senaste tiden faktiskt, det är ju dörrar som öppnas och fotsteg, och då menar jag tydliga fotsteg. På dagarna är det ju inte lika farligt faktiskt, det heter väl mörkrädd av en anledning. Jag hade ju inte sett någon otäck film, hade inte ens släkt lampan och jag är inte så harig, har ingenting emot att famla mig in på ett tomt höloft eller ens gå ner i en mörk källare, men igår ville jag inte ens vara hemma med alla lampor tända. Man kan stänga en dörr, stå och se på den en stund, sen öppnas den. Drog in en madrass i min sons rum (!) och försökte somna. Mysigt när man försöker somna (blundar) och hur hur någon går i hallen utanför och stannar framför mig - vägrar öppna ögonen! För övrigt kliar mina händer som fan, känns precis som om jag rensat brännässlor utan handskar, men vänta nu, det var ju det jag gjorde..