Red Bönan, som börjat slappna av mer, trippar inte fram längre utan skrittar ordentligt. Hon har börjat förstå skänkelvikningarna och öppnorna ganska bra tycker jag. Nöjd.

Sen var det dags för lastträning av Artur, det värsta jag vet är svårlastade hästar, gjorde det helt själv och det tog typ två minuter innan han gick in och stannade där, fick en morot att sysselsätta sig med. Bra där!

Imorgon kommer en ny familjemedlem. Vi har henne på prov först för att se att det fungerar med de andra djuren.

Igår när jag skulle ta honom på kvällspromenaden märkte jag att han var lite "på", spände sig och stirrade ut i skogen. Stannade och blåste upp sig. Alice sprang bredvid i skogen och skällde, men det var inte henne han reagerade på. Jag bara väntade på att något skulle hända. När vi hade vänt och nästan var på stallplanen kom en bil med släp och då kom det. Oj! Mycket energi som ville ut, kunde knappt hålla honom. Verkar som att han är på bättringsvägen minsann. Skönt!