Det blev min steniga ridbana idag. Och vips så var trycket där, arbetsviljan och en riktigt bra känsla stundvis. Tänk att det ska vara så kul att jobba i paddoken, men jag var väldigt nöjd och kände på skolorna som jag var nöjd med så jag tjatade inte, utan jag tog ett kort intensivt pass. Båda galopperna tog vi också med påföljande bocksprång (men det var väntat). Väldigt nöjd och därför gjorde det liksom ingenting att Bönan surade på.

Red Petter som kändes som tuggummi, tjära på sömnpiller. Det är fan inget kul att rida då, man kommer som av sig och undrar vad som är fel. Skrittade mest och tog kortare travsträckor. Blä! Kändes inge bra. Vände och tog en kort seeg galopp, gjorde sen några skänkelvikningar men sen blev jag irriterad och krävde mer. Och ja då, då fanns det tydligen lite mer att hämta. Har jag varit för snäll? Har han utnyttat det? Kanske, men imorgon (idag) ska jag testa igen fast från början av passet. Och sen blev det ju helt plötsligt fredag, så Bönan han jag inte med. Och snart är det ju fredag igen. Nice!