Äntligen är det färdigt, är så väldigt förtjust i mitt badkar som dessvärre är superhalt så det gäller att vara med så att man inte slinter.

Gillar att duschen hänger i en "telefonklyka"

Men vad hände här då? Badrumsskåpet hänger typ en halvmeter för högt upp, vi är ju korta i vår familj.

Satte på Petter tränset och tog en promenad på ca 15 minuter, det är mycket krut där nu, beslöt mig för att släppa  han i ridhuset också eftersom jag ska rida imorgon, ser inte riktigt fram mot det om jag ska vara ärlig...

Arwen tycker om att följa med på toaletten.

På kvällen var det ryttarsatsningen i stallet. Petter fick agera dåligt exempel i hanteringsdelen, men när vi kom till ridningen (25 min) ägde han, inte lika fin som vid senaste uteritten men mycket fin. Sen skulle jag då hem för fredagsmys....inte. Punka på bilen, helt platt däck. Snälla Elin skjutsade mig hem när hon hade haft ytterligare en lektion, som jag tillbringade på läktaren arg som ett bi.

av Arturs påhitt. Fick stå i lervällingen och laga hagen, ingen favorit. När jag sen skulle rida bönan hade hon ont i ryggen. I måndags när sadelprovaren var i stallet hade hon inte ont, och jag har inte ridit sedan dess. Förmodligen har det blåst/regnat på henne. Så nu står hon i boxen med back on track - ryggvärmare. Tur att det är fredag!

Idag var Petter värd sådär en miljon. Det kändes som jag föreställer mig att det känns att rida en grand prix-häst. Så mäktig, kraftfull, lydig, villig - bara positivt. Duktiga duktiga häst! Hade han varit människa hade jag friat på stört, och att det regnade lite (ganska mycket faktiskt) gjorde bara att jag satt som klistrad i sadeln.

När jag skulle ta in hästarna för kvällen insåg jag att det inte fanns några hästar i hagen. Grinden stod som den skulle, vilket betydde att de hade rymt uppåt mot skogen. Precis vad man vill avsluta dagen med. Knallade iväg med Doris i släptåg, hon tyckte det var väldigt spännande. Väl uppe på toppen såg jag att de stod på fel sida staketet, alltså i grannarnas kohage. Tur att de inte släppt ut kossorna än, men hur kom de in dit, det är dubbla trådar att ta sig igenom, alltså stolpar med stråd på både min sida och deras sida. När de såg mig gnäggade de och försökte komma. Fick trassla lite innan jag kunde frige rymmarna. Sen gick vi tillsammans nedför berget, var lite nervös att Artur skulle bli så glad att han skulle börja sparka eller så, men han skötte sig.

Uteritt tillsammans med Kent/Donna. Petter var elektrisk hela passet (20 min) och gick i uppförsbacke. Öppnorna, som vi har svårt för i ridhuset satt som en smäck och han dansade över vägbanan i skänkelvikningarna. Så härligt! Men samtidigt fick jag vara noga med att trycka ner hälarna, hålla ett fast grepp om tyglarna och vara beredd för han var på G, galopperade på stället ett par gånger när Donna travade iväg. Är så glad över min fina buse Petter.