Vilka tycker ni är finast? Och vilka är köpta och vilka har jag gjort?

måste säga att jag gillar dom jag gjort bäst.

Petter verkar må bra, går typ normalt och får gå kortare promenader tre gånger om dagen. Tusen tack till stallskötarna som gör det på dagen så att jag bara behöver åka dit en gång om dagen. Igår kväll gick vi en bit längs vägen som hade tinat fram, det tyckte han var kul.

Pratade nyss med stallskötaren och Petter verkade pigg och som vanligt. Mycket skönt att höra. Tänkte på att jag har haft ganska mycket oflyt med mina hästar, det är kanske inte meningen att jag ska ha någon?

Min första ponny köpte jag när han var 15. Två år senare var han kroniskt halt och något senare fick han en knottallergichock som gjorde att jag valde att ta bort honom. Sen kom Molly som treåring med hovbroskförbening. Henne hade jag mycket kul med. Vid fem fick hon svår fång som inte gav med sig - avlivning. Sen då Dogge som fick benet avsparkat som föl. Som tur var gick det att fixa och han kom två i ungponny-SM förra året, eller var det året innan? Petter har haft fång av lindrigare art, han har alltid kunnat återgi till fullt bete, men ändå, och nu korsförlamning. Bönan är känslig i magen och har haft kolik. Dessutom har hon skimmelsjuka (canser). Oväder var frisk som en nötkärna men hade för mycket nerver för mig. Artur är än så länge frisk.

skulle ju rida Petter på lektion idag. Skrittade fram honom och han kändes precis som vanligt. När jag skulle ta trav brallade han iväg så att jag nästan flög av. Travade på i båda varven och kände på honom. Red ner till Elin för att ta av mig jackan och nämnde brallningen, när jag skulle skritta iväg så kom en ny brallning. Tog av sporrarna, så att det inte var dom han reagerade på. Kändes bättre sen, och vi fortsatte med lektionen. Efter en halvtimme var det något som hände, han vinglade och skak/trampade med bakbenen och jag skyndade att slänga mig av för jag trodde att han skulle ramla ner och dö på fläcken. Det såg precis ut som att han hade galna kosjukan, han kunde inte gå, bara stampade och vinglade omkring. Elin ringde veterinären och jag skrittade honom för hand och grät. Det var så fruktansvärt hemskt. När veterinären kom gick han nästan ok. Inga ömma punkter någonstans, men så är det ju så att Petter hatar min snälla duktiga veterinär så hon var inte ens betrodd att ta tempen på honom. Men han hade normal temp. Eftersom han inte går att sticka, kunde inget blodprov tas. Vi gissar och hoppas att det var korsförlamning för det går i allafall att behandla.

Jag var nöjd med träningen, Petter kändes fin men när jag såg filmerna insåg jag att vi måste öva MYCKET på övergångarna från galopp till trav, de är riktigt skämsiga. Men, men, det är bara att öva vidare. Nu tar han i alla fall galoppen redan efter några få travsteg och inte halva långsidan som tidigare.

Det var ju för att jag lätt skulle kunna spåra hästarna som  hade hakat av grinden och tagit en vårpromenad medan jag var borta.

Igår satt Petter fast i sidorna och jag fick inte loss honom själv, så Elin fick sitta upp en stund och böja honom. Hon berömde hans arbetsmoral och vilja att samarbeta. Det kändes väldigt kul att höra. Galoppen tog jag själv och det går bättre och bättre. Han är så duktig min lilla häst.

När jag kom hem skulle vi se på skräckfilm och åh, nej! Det var en sådan där äkta B-skräckis med före detta porrfilmsskådisar(?). Riktigt usel och knappt att man orkade se klart den. Den var en jävla massa knulla och dåligt skådespel, typ obefintligt. Men sånt kan också roa.