jag är ju inte den som har superkoll på släkten direkt, men när jag flyttade upp från Stockholm första gången 1978 hade jag plötsligt släktingar i var och varannan gård/trappuppgång - jättekul tyckte jag. Igår fick jag veta att jag har släktingar i Canada, som släktforskat och hittat igen oss. Dom bodde i Rocky Mountains och jag ger mig fan på att åtminstonde en av dom ridit där med cowboyhatt på. Skogshuggare och helt vanliga människor som jag längtar efter att få träffa. En av dom är countrysångare och på dom bilder jag sett är det mycket cowboyhattar och jeans, så nu är det väl dags att lära Petter "slide stops", köpa westernsadel och en bössa. Åh, jag är helt lyrisk! Mot Canada!

 

Carina

20 maj 2013 08:32

Välkommen till oss då i westerngruppen! Ett naturligt steg för dig!

carre

21 maj 2013 07:50

ska i alla fall lära mig mer, främst genom att titta så det var synd att tävlingen blev inställd.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu när bönan går på tygeln (äntligen) har jag börjat jobba med tempoväxlingar och övergångar med bibehållen form. Galoppfattningarna behöver tränas, det tar några steg innan hon börjar. Det märks på mina hästar att galoppen är den gångart jag gillar ...

Var tvungen att åka med bilen till verkstaden eftersom lamporna bak inte lyser, något kabelbrott var felet. Enkelt kan tyckas, men för att komma åt kabeln var mecken tvungen att montera ner hela bilen. Något som borde tagit en kvart att fixa tog nu i...

Så nu gå Artur i hagen i Dollars gamla täcke, han ser vääldigt mycket ut som Dollar då det är samma typ av ponny, samma färg och; kanske har Dollar kommit tillbaks till mig.   Och varför kallar jag bönan för Molly?   ...

Jag har börjat hata sadlar, för man hittar ingen som passar och det är så jävla värdelöst. Det är en stor utgift och det känns viktigt att det blir rätt, men att få det rätt verkar fan vara omöjligt. Blä! Har ju en sadel på prov som ju är anpassad ef...

Jag läste " 12 mini welsh cobes"