men en väldigt liten hund som fryser om tassarna.

Doris fick följa med nu också. Eftersom jag går bort med Bönan var det lättare för Doris att förstå att hon faktiskt fick/skulle följa med och nu gick hon i täten. Bönan var förvirrad och varje gång Doris stannade och luktade på älgspår stannade Bönan också. När jag klivit upp hördes skotrar åka på isen, det var läskigt och Bönan som vanligtvis är en klippa ballade ur och slängde sig, bockade och sparkade, blev bakskygg (Doris) och försökte sticka två gånger, sen gick det snabbt hemåt med bra kliv och på tygeln. Pust!

 Vart är älgen? Ser du den?   Mamma, jag är rädd!  

Doris fick följa med för första gången utan husse, det tyckte både hon och Petter var konstigt. Doris var osäker och gick låångt bakom. Petter undrade varför hon var så långt bort och ville vänta in henne, så han var väldigt lugn idag. Ingen galopp med tanke på lös hund och osäkra djur. När vi vände hemåt igen blev det lite mer fart på Doris.

Den svarta pricken där är Doris. 

Petter tycker mycket om pinnar.    

Ingen bra dag, vare sig igår eller idag. Har ett fenomen jag kallar "uschel", heter säkert något vetenskapligt sett, något väldigt sofistikerat. Det yttrar sig såhär: satont i huden, det gör alltså fruktansvärt ont med beröring. Det gör inte ont på det sättet över hela kroppen samtidigt utan det är en fläck, som kan flytta sig. Alltså igår och idag har jag svinont på högra sidan av huvud, ansikte och hals. Det gör ont av hårets beröring på kinden, det gör ont ända ner i örat. Imorgon kan den fläcken flytta sig till höften, eller till benet. Det hör till sjudomen fibromyalgi som jag har, och har haft sedan barnen föddes. Jag brukar inte ställa in ridningen för det eftersom motion är en av behandlingsformerna. Men solen lyser och det är inte snorkallt.