Petter kändes trött och seg när jag red fram. Elin sa att jag måste ge signalerna tydligare och kräva snabba reaktioner, tränade på det - trav, minska traven, öka den, skritt osv. Genast gick det bättre även om jag blev lite försiktigare i handen och vågade inte riktigt ta i honom, men fick till det också. Jag är ju en gammal tant och dom behöver längre tid på sig (ha ha). Sen satt Elin upp på honom och hade en liten miniclinic vilket var jättenyttigt. Högre tempo är vad som gäller, och tydliga snabba skänklar när han segnar till, även en tydlig hand - och direkt eftergift. Det låter inte så svårt, men det tar nog ett tag att vänja mig, för som Elin sa, jag är ju lite mer åt det långsamma hållet, vilken tur att hon är där och håller koll på mig så att jag kan fortsätta att utvecklas tillsammans med min superfina häst. Det var väldigt kul att träffa honom igen, och det verkade vara ömsesidigt - han kunde inte få nog av kli bakom öronen. Nu blir det uteritt två dagar innan nästa dressyrpass.

ska jag till stan, tänkte köpa en snygg ponnygrimma åt Artur, hästmat, ny hink... Sen är det ju aftonskola ikväll, ser fram emot det jättemycket.