och hästarna går nakna. Petter var ganska pigg så jag passade på att galoppera mycket, den sista fattningen blev riktigt bra. Fick också till några bra skänkelvikningar, och några okey öppnor. Det kändes väldigt somrigt att rida idag. Grannarna har fått en massa lamm som bräker när vi går förbi, gräset är grönt och Petters favorit. Mys-dag.

Idag hade jag sett fram emot en het ridtur i skogen med en peppad Petter. Det första jag såg när jag läste nyheterna var att en man här i jämtland blivit attackerad och biten av en björn, typ min värsta mardröm. Tänk att vara på en skogritt, bara du och din häst, och så rusar det ut en jättestor arg björn bakifrån något buskage, och vi har björn här - flera stycken. Några troliga scenarier: Petter blir livrädd och slänger av mig (björnmat). Petter blir livrädd och skenar hemåt med en rasande björn i hasorna. Jag blir livrädd och svimmar, ramlar av och blir björnmat. Dessutom regnar det idag, så nej, idag tänker jag inte rida. Faktiskt!

Det vanliga med mål, när det gäller mig i alla fall, är att man bestämmer ett mål och så går tiden. Man har samma mål i typ flera år, men inget händer. Tror felet man gör är att inte focusera. Målet måste finnas med i det man gör varje dag. Man måste utvärdera då och då, hur går det. Närmar vi oss, eller måste det göras på något annat sätt, behöver jag hjälp? Själv är jag bra på att sätta upp mål, men inte lika bra på utvärdering. Har haft som mål att vi ska kunna galoppera som "folk" i fyra år nu...En vacker dag är jag där.

Visst är den söt! Den kommer ganska ofta, men det är första gången jag får den på bild.

För att komma någonstan måste man ha mål, små mål eller stora mål spelar ju ingen roll. Just nu är mitt mål att kunna rida rakt fram, kunna ta trav på volten utan att han faller ur positionen. Låter lätt, men icke. Man måste kunna gå innan man kan cykla. Sen har vi galoppfattningarna och orken i galopp. När det målet är avklarat är det ju nästa, samlad galopp och förvänd galopp osv. Man måste ta sikte på något för att komma dit, och sen siktar man på nästa grej. Det är så man utveckas.

Idag focuserades mest på rakhet. När jag focuserade gick det bra, men att det ska vara så jävla svårt att rida rakt fram? På volten skulle han spåra, och det gick bra, ända tills vi skulle ta trav för då flöt han ut eftersom jag inte trampade ner ordentligt med innerskänkeln. Kordination på hög nivå. Högerhanden där i den positionen i den vinkeln, vänsterhanden där i den och den positionen och den vinkeln, innerfoten där med tryck ner, ytterfoten lite bak med tryck in. Åh, jag som blir förvirrad bara jag ska byta glödlampa (vilken är den trasiga och vilken är den nya?). Tur att vi tog det mesta i skritt så att det inte gick så fort. Slow motion passar bra när man ska lära gamla hundar rida. Nöjd med passet är jag och tyckte att jag till mig mycket. En annan bra sak - Petter gick på transporten både dit och hem utan lina eller liknande. Och nu skiner solen.

Tog med mig Bönan in i paddoken. Gick ett varv innan jag satt upp, inga bockningar men däremot en hel del framåtanda. Vad är det med paddoken som är så kul? Glad är jag i alla fall. Hon travade runt, om än lite vingligt och skötte sig kalas. Blev ett kort pass, men jag är jättenöjd. Och dessutom, så är det ju fredag igen. Trevlig helg!