Den sista tiden har jag ställts inför obehagliga upplevelser med jägare inblandade. Den första var när jag på väg till affären hittade en hund som sprang längs vägen, där har den inte att göra, tänkte jag och stannade bilen. När jag öppnade bildörren hoppade hunden in. Jamen dåså, då handlar jag först och tar reda på vems hund det är när jag kommer hem. När jag kommer ut från affären står det en bil tätt intill min och en man står vid bildörren på den sidan hunden sitter. "Hallå", ropar jag, "vet du vems hund det är?" "Det är min", svarar han. "ja, jag brukar plocka upp hundar som springer på vägen", och tillägger; "är du jättearg på mig nu?" "Det är lugnt", sa han, men jag märkte ju att han inte var glad. Den andra gången var idag då en jakthund sprang omkring ovanför hagen och skällde. Sen ringde grannen och berättade att hunden var inne hos hans kor. Vi försökte forska i vems hund det var, men kom ingen vart. Jag åkte runt och letade efter hans bil och hittade den till slut. Satte en arg lapp på vindrutan och åkte hem. Då ser jag jägaren och hunden komma gående längs min hage. "Hallå!" ropade jag och gick mot honom. Men när jag kom upp en bit var han borta. "Hallå!" ropade jag igen, fast mycket argare. Då svarade han, och jag bad honom vänta. När jag kom fram till honom var jag så arg och upprörd att jag sa att jag skulle döda hans hund om den kom i närheten av mina hästar, och det har jag fan rätt att göra. Jaja, han tog det bra i alla fall och bad om ursäkt och jag kände mig helt rabiat.