I år har jag lagt undan lite pengar så jag ska ha råd att shoppa lite, vilket jag inte hade förra året. Å, hoppas det finns mycket snyggt. Träns kan man aldrig få för många av. Tänk er en hel fotbollsplan med hästrelaterade montrar, för det är precis vad det är i år - montrarna ska nämligen stå på söderstadion (hammarbys hemmaplan), och här hemma är vi hammarbyare.

Bönan verkade i alla fall nöjd med sitt nya träns, tjejer gillar ju nya kläder. Och jag är också jättenöjd med både träns och schabrak. Hon börjar bli stadigare att rida hemma, så får väl eftersträva samma stadighet i ridhuset också.

Sitta fast i stigbygeln och bli släpad efter skrämd häst är något jag fasar för. Hoppas det aldrig händer, vilken skräck. Enda sedan jag såg Columbo springa med nioåring hängande i stigbygeln finns tanken på att det kan hända mig där. Har för flera år sedan investerat i ett par jumpfree stigbyglar, dom ska man inte kunna fastna i. En extra bonus var att foten sitter som en smäck, jag glider inte omkring som jag gör med vanliga stigbyglar. En annan bonus är ju de många färgerna, jag gillar färger.

När jag i tjugoårs ålder studerade på karolinska institutet jobbade jag extra på en videoaffär, guldjobb för en filmgalen typ som mig. Vid ett tillfälle kom ett par in. Mannen gick runt och tittade medan kvinnan stod i ett hörn och gjorde ingenting, bara stod där rakt upp och ner. Till slut kom mannen fram till mig. Det var det bästa jag visste, när kunder kom fram och frågade om råd. Jag var expert på att matcha film med person.

- Har ni något med djur? frågade han.

- Ja, har ni sett gorillas in the mist? frågade jag (den var typ ny då).

Kvinnan såg ut att skämmas (?) och kurade ihop sig ännu mer.

- Nej, nej, sa mannen. Sex med djur, menar jag.

Ridå!

En annan gång kom Robert Wells in och lade fram en film på disken.

- Har du leg? sa jag.