Tog ut bönan på en sväng, och jädrar vilket tryck det är i henne, fast just nu är hon väldigt tittig. Vi kom i galopp och då tvärnitade hon (slidestop) så att vi gled fram på marken. Tokiga häst! Tur man är van. Sen gick jag och lade mig igen och har väl inte vaknat riktigt ännu. Tror jag håller på att få den gubben har, han har legat till sängs i flera dagar. Men, jag har verkligen inte tid att bli sjuk nu, lille Artur kommer ju imorgon, Petter står på ridskolan för att tränas, inte för att vila. God natt.

Råkade sova till tolv. Får se vad som hinns med.

Red med i sjugruppen igår och det gick riktigt bra. Faktiskt inga sparkar i galoppen, inga alls. Men vad har då hänt? Kan säga att han var väldigt trött och att jag satt och önskade mer driv...att man aldrig är nöjd. Idag ska han få vila. Vill ju ha min pigga häst pigg, men samtidigt vill jag galoppera utan sparkar och hopp rakt upp i luften.

Lät Doris följa med på promenaden. I början var Bönan nyfiken och ville lukta på Doris, men sen blev hon irriterad eftersom Doris sprang fram och tillbaka över vägen, hoppade i och ur diken, sniffade spår och ibland gick hon bakom och ibland framför. Helt plötsligt (jag leder henne då) försöker hon springa förbi mig, mot Doris, med sänkt hals, öronen bak och munnen öppen. Vad fan? Detta upprepar sig några gånger, och Doris märker ingenting. När jag kliver upp sen, springer Doris först och håller ett högt tempo, Bönan vill efter, och gud vad stark hon är den lilla, fick verkligen svettas.

Utseendet bedrar

en sån här  himmel vill jag ha

 är att rida Bönan här hemma, sova middag (ett måste), åka till stallet och rida Petter. Mer om det sen, känner mig fortarande väldigt nöjd med gårdagens ridpass.

Ja, jag tog mig i kragen och åkte till ridskolan med Petter, och det är jag glad för. Behövde tänka på något annat. Planen är ju att han ska stå där ett tag nu, tills vi får ordning på galoppfattningarna. Han sparkar alltid när jag fattar, idag var det vääldigt nära att jag åkte av, tappade stigbyglarna. När ridläraren drar efter andan, vet man att han hoppat höögt upp i luften. Jädra buse! Men bortsett från sparkarna gick det ju hur bra som helst, fick mycket beröm (det älskar jag), händerna var på plats mest, men inte ibland om jag säger så. Fick också till fattningarna hyffsat på slutet, när han var trött. Tror att han blev glad över att slippa transporten. Måste också tacka Anna för stödet jag fick när Oväder åkte! Tack! Det var värt mycket!

Oväder åkte vid lunchtid idag, lastningen gick bra, jag kände mig som en skurk. Så nu är jag bara trött. Hoppas jag orkar med aftonskolan.

åker Oväder mot sitt nya hem, jag har fjärilar i magen, är nervös och glad samtidigt. Trots allt kommer jag att sakna väldens bästa Oväder.