Pikétröjorna är bland det fulaste jag vet. För mig är det 80-tal och Miami Vice, skulle aldrig sätta på mig en sådan.

Jag gillar vanliga mjuka sköna T-shirts med en mjuk skön tröja ovanpå, gärna en huvtröja men inte nödvändigt. Mest gillar jag tröjor med dragkedja så att man lätt får av sig dom. Det här är helt Ok.

Det upprepar jag tyst för mig själv, tjatar liksom. Jag lyckades få en pigg framåt skritt, lät aldrig huvudet åka ner på hela ridturen. Tyckte att han höll sig rak. Hoppas det inte kommer mer saker att tänka på för då får jag nog hjärntilt. På vägen hem blev det tyvärr lite islandshäst, men red då lätt istället och då gick det bättre. Spänner jag mig eller gör något annat konstigt när jag sitter ner, för jag tänkte på rumpan hela tiden? När jag lät honom öka då kunde jag sitta ner och han gick hur fint som helst, förutom att det gick lite fort då. Ja, det är det som är så bra med duktiga instruktörer, det är det dom är till för - se allt knas och tala om hur man ska rätta till, få det bättre och bättre. Det finns alltid något att jobba på och man blir aldrig fullärd, det är bara att inse. Om bilden vill jag bara säga: sådär ser jag inte ut, jag är mycket snyggare och jag kan inte förstå vad det är för fel på kameran. På den andra bilden dansar jag fågeldansen till häst, det har ni aldrig sett tidigare.

En del undrar hur jag orkar rida om jag nu mår så dåligt (av fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom). Jag tycker frågan är felställd. Hur skulle du orka om du inte hade hästar? Svaret är att jag inte skulle det, jag skulle förmodligen ligga i sängen hela dagarna, bli stel och få ännu mer ont, helt utan livsglädje. Elin sa något roligt för några år sedan som var så bra, hon sa: "Vad skulle jag göra om jag slutade med hästar, kanske bli alkoholist?" På den nivån är det. Hästarna får mig att stiga upp på morgonen, de får mig att känna glädje. När jag känner mig ledsen eller är på dåligt humör går jag ut till hästarna, eller tittar på dom från fönstret, eller kanske planerar nästa dags ridtur. Att rida är meditativt, det går inte att tänka på någonting annat, du måste ha focus. Man får frisk luft, se naturen, ha en samhörighet med andra ryttare. Jag hoppas att jag kan rida tills jag blir 65, sen får jag väl köpa en amerikansk miniatyrhäst och trickträna.

Ja, idag körde Elin hårt med oss, men vi gjorde precis det som jag behöver träna på men som jag inte tycker om att träna (eftersom det inte går bra). Galoppfattningar och galoppfattningar och ännu mera galoppfattningar. Först värmde vi upp med lite bomarbete, som Petter tycker är jättekul.

- Upp med huvudet! skriker Elin

Då menar hon både mig och Petter. Petter vill ju gärna sänka huvudet, helst ända ner till marken, och jag tittar gärna ner. Och så måste jag slappna av i rumpan så att han kan ta ut stegen ordentligt, spänner mig gärna där och då ser det tydligen ut som om jag rider islandshäst. Det kanske är det man ska satsa på? Men nej, jag vill jobba med Petter, älskar den lilla korven. Men vi får väl bli bättre på att titta upp, båda två. När det gäller galoppfattningarna så måste jag sitta på rumpan, som jag gärna lyfter upp, rädd för att åka av, men när jag reser mig upp har han lättare att få ner huvudet. Det blir det inte så kul att jobba med, destu roligare när vi kan få till en snygg fattning med efterföljande lugn fin galopp med bådas huvud på rätt plats. Jag var så trött att jag fick i hemläxa att promenera (för att öka orken, och ja, promenader är ju bra när man har fibromyalgi). Petter fick också hemläxa - han ska få skrittpromenader för hand med huvudet i normalläge (ja, inte hans normalläge förstås).

i världen på att vara sämst. Läste Daros blogg där Tyra nämnde att hon haft Lalle i tre och en halv månad och att dom nu ska kvala till 140, och hur fort det har gått för henne att utvecklas.Själv måste jag ha en grymt dålig utvecklingskurva, har väl tragglat galopp på Petter nu i snart FYRA år och den är fortfarande rena katastrofen. Fan, fan, jag vill ju vara bra.Men snyggt schabrak har vi i alla fall.

För några år sedan var jag på Fors gård i stockholm för att rida lusitanos för Ylva Hagander. Det var mäktigt, vackra välutbildade hästar så långt ögat nådde. Ylva har vunnit VM på islandshästen Mökkur, och det var Grand Prix-ryttare som hade sina hästar uppstallade där. Det kändes lite larvigt att träna förvänd galopp samtidigt som någon annan tränade galoppiruetter. Men, men, var ju där för att bli bättre. Och inspirationen flödade. Fick rida piaff på deras vackra vita lusitanohingst! Men mest red jag på Jambo, som är den hästen som är Pegasus i globen. Han är en väldigt trevlig gammal man som fortfarande är mycket vacker.

I år har jag lagt undan lite pengar så jag ska ha råd att shoppa lite, vilket jag inte hade förra året. Å, hoppas det finns mycket snyggt. Träns kan man aldrig få för många av. Tänk er en hel fotbollsplan med hästrelaterade montrar, för det är precis vad det är i år - montrarna ska nämligen stå på söderstadion (hammarbys hemmaplan), och här hemma är vi hammarbyare.

Bönan verkade i alla fall nöjd med sitt nya träns, tjejer gillar ju nya kläder. Och jag är också jättenöjd med både träns och schabrak. Hon börjar bli stadigare att rida hemma, så får väl eftersträva samma stadighet i ridhuset också.