Såhär lycklig ut såg Petter ut när han provade sitt nya träns.

..red jag ut på Petter. Han var så seeeg, ville inte röra sig, skulle tro att han har träningsvärk så jag lät honom skritta på lång tygel 2,5 km där vi vänder och rider hem. Och då, som att knäppa med fingrarna, förvandlades han till en tiger som inte ätit på tre veckor och som visste att en nyslaktad gris låg hemma i boxen. Nåvä, gillar när han är piggelin. Började med trav där han smygökade hela tiden så jag fick jobba hårt för att hålla honom på mattan. Tog galopp ganska tidigt och lät honom löpa. Fort gick det, det är inte klokt vad fort dom små benen kan röra sig. Vilket tryck! Tokfrans! När vi kom hem var han svettig och lätt upphetsad. På slutet travade han på med höga ben och höjd rygg. Nice.

Den sista tiden har jag ställts inför obehagliga upplevelser med jägare inblandade. Den första var när jag på väg till affären hittade en hund som sprang längs vägen, där har den inte att göra, tänkte jag och stannade bilen. När jag öppnade bildörren hoppade hunden in. Jamen dåså, då handlar jag först och tar reda på vems hund det är när jag kommer hem. När jag kommer ut från affären står det en bil tätt intill min och en man står vid bildörren på den sidan hunden sitter. "Hallå", ropar jag, "vet du vems hund det är?" "Det är min", svarar han. "ja, jag brukar plocka upp hundar som springer på vägen", och tillägger; "är du jättearg på mig nu?" "Det är lugnt", sa han, men jag märkte ju att han inte var glad. Den andra gången var idag då en jakthund sprang omkring ovanför hagen och skällde. Sen ringde grannen och berättade att hunden var inne hos hans kor. Vi försökte forska i vems hund det var, men kom ingen vart. Jag åkte runt och letade efter hans bil och hittade den till slut. Satte en arg lapp på vindrutan och åkte hem. Då ser jag jägaren och hunden komma gående längs min hage. "Hallå!" ropade jag och gick mot honom. Men när jag kom upp en bit var han borta. "Hallå!" ropade jag igen, fast mycket argare. Då svarade han, och jag bad honom vänta. När jag kom fram till honom var jag så arg och upprörd att jag sa att jag skulle döda hans hund om den kom i närheten av mina hästar, och det har jag fan rätt att göra. Jaja, han tog det bra i alla fall och bad om ursäkt och jag kände mig helt rabiat.

Åh,vad jag saknar min paddok. Det är så svårt att få till ridningen på bara vägarna runtom då det är lite segare bortåt och mycket hets hem, men jag gör så gott det går. Anledningen till att jag saknar paddok är att min käre man skulle vara snäll och harva i somras, och med det kom alla storstenar fram. Försökte plocka upp dom först, men insåg att det skulle ta enda till nästa sommar innan jag skulle vara klar, och hur ont och eländigt jag skulle må på det. Nä, så nu står den bara där och inväntar mycket snö så att det går att rida ändå. Till våren får man väl fylla på med massor av sand för att täcka över eländet.

.. utan Elin idag, istället var det Mariah som fick drilla oss. Idag var vi fyra ekipage och Petter var övertänd eftersom jag inte orkade rida honom igår. Han skuttade runt lite i början, men sen gick det fint. Värmde upp med att göra tiometers volter och travökning emellan. Sen minska och öka volten, och så var det då dags för galoppen som jag verkligen inte såg fram mot idag. Dessutom satt en gammal pojkvän på läktaren så vad skulle jag skämmas över: att inte galoppera för att jag var feg, eller riskera att åka av för att jag är så dum så att jag galopperar honom när han är på det humöret. Ja, jag valde att galoppera, och oj vad han studsade; betedde sig som en otämjd mustang. Han var väldigt vig och sparkade högt upp, dessutom har han lagt sig till med en kospark sidledes för att göra slutet lite mer spännande. Det enda positiva med dagens galopp var att jag vågade, och att jag faktiskt satt kvar. Pust!

Då och då råkar jag ut för att vara comatrött en eller flera dagar i rad. Den känns verkligen som det låter. Jag kan inte hålla ögonen öppna, kan fan stå och somna, sover hela dagar. Får ställa klockan så att jag kan ge hästarna mat, sen är det bara att gå och lägga sig igen. så tråkigt och frustrerande, men det är bara att gilla läget. Det enda som hjälper är att sova. Igår var en sådan dag. Brukar få det när jag tagit ut mig och gjort något jag inte borde. Men idag är det en ny dag med aftonskola på schemat, det ser jag fram emot.

Det har jag nu gjort, och jag vet att det är så dumt, men någon sporre måste jag ha. Jag har alltså beställt ett par jättesnygga dyra ridbyxor i en storlek för lite för att jag ska gå ner i vikt, och jag vet ju att sådana inköp brukar bli liggande i en låda eftersom man alrig lyckas gå ner dom där kilona.Bör väl inte ens nämna att det ligger två par jättesnygga ridbyxor i den lådan redan. Ja, jag lovar att ni ska få se mig i dom förr eller senare. Dom är köpta på Martharidewear och modellen heter Agnes chinos waxed. Snygga va?

Funderar på att köpa det här snygga tränset åt Petter, tror att det skulle passa så bra. Vad tycker ni? Det finns att köpa på Xtremehorsemakeover.com