är något vi längtar efter, och njuter av. På fredagkvällen efter filmen brukar maken säga: åh, nu är det snart måndag.

för jag blir så trött, får ont i huvudet och ont i axlarna av att köra bil. Nåja, det som skulle handlas, blev också inhandlat. Hästmat och några huvtröjor, mjukisbyxor och ett skärp raskt införskaffat. Det är jag i ett nötskal. Aldrig att ni ser mig stå och vela i mer än tre sekunder(allvar) i en affär.

Jag hoppas att ni gillar bloggen, gå gärna in och kommentera, och om ni gör det - sprid det till era vänner!

Idag ska jag till Östersund med min dotter och hennes kompis. Hästmat står på inköpslistan, och kanske någon tröja. Längtar jättemycket till globen horse show som är enda gången på året som jag kommer hemifrån. Det är jag och min dotter som åker, vi ska bo hos min mamma så vi kommer att bli lagom bortskämda.

Tog med Bönan till ridhuset för lite social träning. Hon är så himla duktig, cool i huvudet. Lastar henne alltid själv, hon går bara rakt in och står kvar tills jag stängt och det känns knappt att hon står där. Lastar även ur själv, lika duktig där. När vi kom fram skrek Oväder från hagen (hon känner igen min bil) och då började Bönan skrika. Ja, ställde in henne i en ledig box och packade ur bilen. Det var fler hästar i ridhuset idag än förra gången, men hon hetsade inte upp sig, men tittade väldigt mycket på de andra hästarna. Klev sedan upp och skrittade runt lite (följde efter Prinsen). Det är väldigt mycket vingligare att rida i ridhuset, svårt att gå rakt fram när det inte finns någon väg som talar om vad som är rakt fram. Vi travade några gånger och skrittade över några bommar. Sen var hon trött, mest trött i huvudet för oj vad många nya intryck det måste vara för henne. Det gick i alla fall bättre än sist, så vi kör på små babysteg.

Petter och jag slog följe längs strandpromenaden där jag försökte tänka "rak Petter, rak Petter", men också aktiv skritt. Min absoulta favoritgångart är trav, och då speciellt om traven är bra, och Petter har bra trav. Vi jobbar på att utveckla den men den är bra. På vägen bort var han väldigt mjuk och fin (och rak), behövde inte hålla i honom. Jag njöt och Petter tog extra stora steg för att inte kliva i de frusna vattenpölarna. Utefter vägen såg vi älgspår, harspår, rävspår och något mindre typ iller eller något. Inga björnspår och det är jag glad för, jag lär väl ligga ensam kvar om det händer. Petter kommer att vara hemma på två röda. På vägen hem var det tydligen galopp som gällde. Ja, då övade vi på fattningar. När vi travade så tjuvökade han hela tiden och blev väldigt stark (på fel sätt), och när jag tog tillbaka började han att åla sig över vägen, fast jag tycker att jag löste det ganska bra ändå, mest rak. Men oj vad trött han var. Skritt hem, och avsutten sista biten.